Vi måste tänka norskt i Stockholms län!

by

Visst kan man finna glädjeämnen här i livet. I Uppsala var t.ex. väntetiden – enligt Studentbostadsguiden – i januari 2013 bara 124 veckor för att få ett studentrum (2,3 år) mot endast 96 veckor i Stockholmsregionen (1,8 år).

Så här såg förresten ”kötoppen” ut för ett halvår sedan i våra större universitets- och högskoleorter:
Uppsala: 124 veckor
Stockholm: 96 veckor
Växjö: 52 veckor
Halmstad: 35 veckor
Göteborg: 31 veckor
Lund: 29 veckor
Luleå: 25 veckor
Umeå: 24 veckor
Varberg: 6 veckor
Visby: 3 veckor
Linköping: 2 veckor
Karlshamn: 1 vecka
Borlänge: 1 vecka

Vill man studera i Falun, Borås, Norrtelje (campus där) eller Norrköping kan man få bostad direkt. Grattis!
(På ganska många studieorter finns inga särskilda studentbostäder alls, skall sägas.)

Totalt sett finns i Sverige cirka 80.000 studentbostäder till drygt 350.000 studenter, antalet beror som vanligt på hur man räknar, CSN, Centrala studiestödsnämnden beviljade 2012 hela 467.000 personer studiebidrag.

I Stockholmsregionen finns ungefär 8.000 studentbostäder till de cirka 80.000 som läser vid universitet och högskolor.
Hösten 2013 har drygt 51.000 nya studenter beviljats inträde till allt från Universitet, Handelshögskolan, Teknis, Södertörn, Konstfack och de övriga 26 högskolor som finns i Stockholms län, totalt finns 31 högskolor som berättigar till studiestöd från CSN.

Men var skall de bo?
Hemma? Ja, många ordnar sin bostad utan att blanda in andra. Tält, är ju ett alternativ.
Men om allt fler under allt längre tid måste ägna studietiden till att leta bostad, är det en oerhörd nationalekonomisk förlust, personlig olycka och studiemässig katastrof. Den bistra sanningenatt i hela landet tillkom under 2012 bara 292 nya studentbostäder, 2013 beräknas 552 bli färdigställda. Helt otillräckligt.

Jag tror att Stockholms kommuner behöver samverka om ett fyrapunktsprogram för att öka antalet studentlägenheter radikalt.
1. Kostsamma byggprocesser måste undvikas, byggandet måste, tyvärr, bli industriellt, med förhandsproducerade moduler.

2. Byggreglerna måste ändras. Nu måste de vara i praktiken minst 25 kvadratmeter medan de norska studenterna klarar sig på 12-16. Eftersom det inte skall handla om permanent boende, behöver utöver säkerhetsfrågorna inte samma standardregler gälla som för andra bostadsbyggen. Tillgänglighetskraven måste kunna göras mindre kostnadskrävande, alla – men några – behöver inte handikappanpassas i våtutrymmen till exempel.

3. Det måste bli ekonomiskt lönsamt att investera i studentbostäder. Eftersom man både kan begränsa vilken tid man kan få hyra och garantera att uthyrningsgraden blir bortåt 100 procent, kan också privat fastighetskapital komma in. Här återstår dessvärre nästan allt att göra – kommunerna skall inte äga studentbostäder, men se till att de byggs och finansieras av fastighetsföretag med kreditgarantier från banker och inte minst försäkringsbolag.

4. Men allra viktigast är att anpassa byggreglerna så att många nya studentbostäder kan byggas. Under Almedalsveckan 2013 besökte vice ordföranden i civilutskottet Nina Lundström (FP) och jag studentbostadsföretagens utställningar och såg hur framför allt reglerna i Norge anpassats så att kostnaderna kom ned och studenterna in.

Man skiljer i Norge på ”universell standard” (handikappanpassningen är 100 procent) och besöksstandard (vilket betyder att 20 procent av de industriellt producerade studentlägenheterna är handikappanpassade för rullstolar etc – men inte övriga).
Byggkostnaden har reducerats med 20-30 procent, i vissa fall än mer. Men framför allt har fler studentbostäder kunnat byggas.

Så: Låt ett antal kommuner i Stockholm bli försöksområde med ”norska” byggregler.
Bostadsverket måste förstås protestera, hur skulle det annars kunna motivera sin existens?
Men låt oss göra det ”på försök”, under t.ex. 5-10 år.
Länsstyrelsen i Stockholms län kan ansöka.

Resultatet har i Norge blivit nya studentbostäder och nedåt halverad kötid – som kunnat användas till studier i stället.
Det är bra nationalekonomiskt, ännu bättre privatekonomiskt för den enskilde och lysande sett ur studiesynvinkel.
Förr talade man om att bränna norskt.
Den tiden är förbi.
Men vi måste tänka nytt i Sverige.
Vi måste tänka norskt!

Gunnar Andrén

Gunnar Andrén Riksdagsman Stocksund gunnar.andren@riksdagen.se

Gunnar Andrén
Riksdagsman Stocksund gunnar.andren@riksdagen.se


%d bloggare gillar detta: